Det är inte ofta jag är ledsen nu för tiden. Jag lever ett gott liv, har sådant jag behöver och omger mig med bra människor. Visst är jag emellanåt besviken och cynisk men det varar inte längre än någon dag. Trots det har jag inte kunnat lyssna på så mycket annat än Tom Waits de senaste veckorna. Förr krävde hans musik full koncentration. Det var inte något som jag hade på i bakgrunden när jag diskade. Det var musik jag lyssnade på när jag var ledsen och då jag ville vara för mig själv.

Senast jag hade en Tom Waits-period var månaden innan jag träffade min nuvarande sambo. Den var även hårt påverkad av Elliott Smith. Man kan säga att det inte var den bästa av tider.

För mig berör båda artisterna livet. Waits mer kring samhället och individerna i det utan att aldrig sluta vara personlig. Smith mer själen och det personliga planet. För det mesta träffsäker.

Men för inte så länge sedan kom denna känsla tillbaka. En kompis beskrev en händelse på stan där hon, en alkoholist och ett gäng ungdomar var involverade. Kompisen hade varit på Systembolaget vilket alkoholisten uppmärksammat och då frågat efter en cigarett (”eftersom det är så gott till drickat”). Hon hade tyvärr inga cigaretter att bjuda på. Något senare ser hon hur samme alkoholist ramlar omkull på spårvagnen. Vid det här läget har han kissat på sig. Det tillsammans med vurpan får ett gäng ungdomar att vildsint skratta och håna mannen.

Jag är så klart inte förvånad. Så här rullar ungdomar idag. Samtidigt kan jag inte låta bli att fundera kring vilka personer dessa personer kommer att utvecklas till. En sak är klar, förmodligen blir de inte socialarbetare. Men detta är inte något nytt utan folk har skrattat åt varandra i alla tider, fulla eller inte. Ändå blir jag ledsen när jag hör liknande historier från vänner. Speciellt när en majoritet agerar mot en minoritet. Jag blir svag och önskar nästan att jag var där när de själva upptäcker att livet inte alltid är så lätt.

Tom Waits är en av de bästa sångförfattarna när det handlar om människor som inte haft så mycket tur i livet, hamnat på sned eller bara valt att inte tillhöra samhället längre. I Christmas Card From a Hooker in Minneapolis (baserad på Bukowskis dikt Charlie, I’m pregnant från The Roominghouse Madrigals) berättar han om den nyfunna lyckan en prostituerad för första gången fått erfara.