För första gången på länge var jag i lördags på en klassisk skivrunda på stans skivbutiker. Numera handlar jag oftast mina skivor direkt från skivbolagens hemsidor. Men det är en speciell känsla att stå och bläddra bland alla dessa backar. Även om jag sällan hittar just det jag söker. Istället kompletterar jag impulsivt skivsamlingen med [...]
Läs mer →
La Dispute - Wildlife (2011, No Sleep Records)
När någon frågar mig om jag lägger något värde i en sångtext brukar jag säga att det är självklart. Men det är att förvränga sanningen en aning. De senaste åren har jag försummat sångtexten mer och mer. Trots det blir jag irriterad varje gång jag köper en skiva som inte bifogar sångtexterna i konvolutet. För jag vill läsa texterna. Jag vill veta vad ett band önskar förmedla. Men det är sällan det första jag fastnar för.
När jag i januari snubblade över Wildlife med La Dispute så var det inte texterna som nådde mig först. Av någon konstig (konstig eftersom jag aldrig varit intresserad av varken screamo eller emo) så upplevde jag för första gången på länge musik som gav mig gåshud. Jag vet inte vad som hände när jag hörde Edit your hometown första gången. Det är en ganska snäll låt. Inte speciellt hård och sången är mer tal än sång. Den är hyfsat snabb, direkt och okomplicerad.
Men den handlar om hur livet drar isär barndomens vänner. Om hur kontakterna med dem blir allt mer sällsynta. Om hur minnena, det enda som finns kvar, blir suddigare för var dag som går. Så var det även för oss i några år då vi skapade oss våra karriärer. De flesta flyttade från staden. Andra flyttade till landet. Vi sågs nästan enbart på varandras födelsedagar. En gång undrade en av oss om vi fortfarande var vänner. När vi nu ses, nästan en gång i månaden, är det som att vi aldrig varit ifrån varandra.
St. Paul Missionary Baptist Chruch Blues ställer frågan om var livets stora frågor numera diskuteras när den gamla kyrkan står öde och är igenväxt. Michigan är en av de amerikanska delstater som de senaste decennierna visat på de högsta arbetslöshetssiffrorna, vilka bara blivit högre i och med svårigheterna i den amerikanska ekonomin. Safer in the Forest/Love Song for Poor Michigan är ett brev till staden Grand Rapids från en som fått nog.
Som allra bäst blir det med kvartetten som utgör sida A på andra LP-skiva: a Poem, King Park, Edward Benz, 27 times och I see everything. Höjdpunkten är den verklighetsbaserade King Park vilken behandlar en gängmedlems vånda efter att av misstag råkat skjuta en oskyldig pojke till döds. Eller den om hur en schizofren son knivhugger sin far 27 gånger i Edward Benz, 27 times. Det går inte heller att avfärda I see everything, en sång om hur huvudpersonens lärare förlorar sin enda son till cancer. Vanligtvis hade jag inte brytt mig nämnvärt, men det är något med hur Jordan Dreyer (text och sång) lyckas med att få låten att vara naken och ärlig. Speciellt när man läser texten samtidigt som låten har sin gång.
Någonstans läste jag att Wildlife är ett exempel på en tjugonåntings sökande efter mening i livet. Det låter krystat och förmodligen är det också det. Men vilken tjugonånting har inte erfarit ett brustet hjärta, en förlorad vän, arbetslöshetens svarta hål eller filosofiska dilemman?
När jag numera lyssnar på Wildlife är jag inte så intresserad av själva musiken. Det är texterna jag är ute efter.
Avatar är ett band från Göteborg bestående av fem killar. Den 13 januari 2012 släppte bandet sin fjärde fullängdsskiva Black Waltz som är 55 minuter och 40 sekunder lång. Den innehåller elva låtar. Med sina klassiska rockinstrument (gitarr, bas och trumma) spelar de musik som är hårdare än Gyllene Tider. Varje låt är uppbyggd på sådant sätt att [...]
Läs mer →
Turbowolf - Turbowolf (Hassle Records, 2011)
Debuten Turbowolf kan efterliknas vid en musikalisk version av boxningslegendaren Muhammad Alis klassiska ”float like a butterfly, sting like a bee”-teknik. Med vilket jag menar att musiken är fantastiskt svängig, emellanåt kanske dansant, och har en rejäl tyngd. Det är hårda sludge-punkiga riff spelade med rejält fuzziga gitarrer och ett fantastiskt punkdriv. De elektroniska inslagen ger musiken känslan av ultramodernitet och en lätt hipstervarning. Men varför bry sig när man hör den bästa rock på länge med Ancient Snake, Bag o’ bones, The Big Cut och A Rose for the Crows som de främsta bevis.
Om Death from above 1979 (lyssna här) skulle vara fler än två och spela aningen snabbare så skulle jag mycket väl kunna tro att detta är skivan de släppt efter återföreningen förra året. Men så är inte fallet. Turbowolf är ytterligare ett av dessa band som jag är glad över att ha hittat och på något sätt måste få se live under 2012. Om du har tillgång till Spotify så har du möjligheten att lyssna på debutskivan och kanske faller även du för det lika hårt som jag och ser till att få hit bandet.