"I'd rather have a bottle in front of me, than a frontal lobotomy" - Tom Waits

Händelsefattig helg, men däremot inte sysslolös

Anledningen till att jag inte bloggat vidare aktivt den här helgen beror inte på intagande av rusdrycker utan snarare aktivt tärande på stjärtmusklerna i och med den ofantliga tiden ägnad uppsatsskrivning. Det är nämligen så det går när man har alldeles för mycket tid på sig och blir sjuk 1½ vecka innan inlämningsdatumet närmar sig. Det känns nästan som att det är lite av en regel att inga universitetsuppsatser är klara förrän i absolut sista stund. Nu har jag visserligen läst en hel del under de sex veckor som jag haft på mig. Dessutom har jag varit duktig med att anteckna intressanta analyser. Vad som är värre är att jag i någon form av städmani (också brukligt kring tentamenstider) slängt det anteckningsblock dessa anteckningar gjorts i.

Kanske lite irriterande men med ungefär en vecka kvar så gick tankarna inte direkt i orohetens banor (i onsdags d v s) utan jag kände mig trygg i situationen hela tiden. Fram till i fredags alltså, då började något hända. Trots att jag visste att jag kommit en bra bit på väg och läst mycket litteratur och på så sätt bildat mig en uppfattning och skissat mig en överblick av min analyserande uppsatsdel. Av någon anledning trodde jag att datorn skulle krascha så fort den började låta konstigt (vilket den gör minst 513 gånger dagligen) eller att min samlade litteratur skulle bli stulen vid ett eventuellt inbrott under mina dagliga promenader.

Nu sitter jag istället här söndag kväll med en hyffsat färdig uppsats men istället med ett gäng existentiella problem, eller personlig problematik gällande diverse levnadsfrågor. I vanliga fall så har jag glasklar koll på var min ståndpunkt i dessa problem ligger, men efter en längre periods läsning av filosofiskt material blir man mossig i skallen och börjar forma sig efter sådant man läst. Men det är inte speciellt farligt, sådant finns det alltid tid att tänka på. Vad som är värre är att jag helt missade OS-finalen eftersom jag inte hade slagit på TV:n i morse då jag vaknade runt nio snåret. Då jag trodde att det var en kvällsmatch tog jag det lugnt och skrev på min uppsats tillsammans med morgon-, lunch- och eftermiddagskaffet. När jag, vid femtiden, slår på min TV så visar det sig att finalen är över och Sverige vunnit med 3-2. Vilket även Anna gjorde mig medveten om genom en kommentar här på bloggen.

Hemskt! Landet som flödar i blodet mitt går obesegrat genom hela turneringen för att sedan torska i den viktigaste matchen i hela turneringen. Det är i sådana lägen som det gäller att vara stark och vara stolt över det man presterat. Det var trots allt ingen som trodde att Finland skulle komma längre än kvartsfinal i den här turneringen. Om två är det World Cup och då blir titeln vår, detsamma gäller även i Vancouver 2010.

Nej, jag tror att det är dags för att avrunda så att jag kan avsluta den pågående analysen kring Dagermans kärlekssyn i Bränt barn. Jag ska trots allt vara uppe om 8½ timma igen. God natt, och grattis till OS-guldet alla svenska läsare!

februari 26, 2006 | Kategoriserat under Allmänt, Utbildning 

Kommentarer

Lämna en kommentar