Jag har sedan i höstas börjat följa flera spelbloggar i och med att jag börjat spela mer spel. Under den här tiden har jag upptäckt att vissa av bloggarna har blivit större än andra och att dessa börjat fungera mer som traditionell media i och med att de får recensionex, tävlingsmaterial och liknande PR-material. Sådant som man som etablerad spelbloggare kanske vill dela med sina läsare. Men detta har resulterat i att vissa kanske blivit utmålade som köpta bloggare när de nu börjat blogga kommersiellt. Jag vet att den här diskussionen varit på tapeten tidigare med unga tjejer som modebloggar, men har återigen blossat upp på bloggar som jag följer.

Det var hos spelbloggaren EmmyZ som jag först uppmärksammade debatten om huruvida spelbloggare är köpta eller inte. Att traditionell media får recensionsexemplar eller bjuds på lanseringsevent är inget konstigt. När nu bloggare börjar nå samma status på vissa områden så anklagas dessa för att ha sålt sig om de accepterar dessa erbjudanden. Det EmmyZ lyfter fram och som jag anser vara bland det viktigaste en framgångsrik bloggare bör leva efter är transparens inför läsarna. Att traditionell media eller större testsajter får ta del av detta material gratis är förmodligen för de flesta välkänt, men att detta även skulle gälla enskilda bloggare än kanske inte det. Att då vara ärlig mot sina läsare generar inte bara good will mot dem utan även mot eventuella samarbetspartners.

När jag sedan börjar göra research för mitt inlägg i debatten hittar jag en liknande diskussion hos mediesajten Same Same But Different. Debatten har sin början hos bloggaren Therésia (Tea) på Söta Saker där hon frågar sina läsare vad de tycker om annonser på bloggen eftersom hon nu som en av Sveriges största matbloggare börjat få alltmer mail från diverse PR-byråer. Tea resonerar enligt följande:

Genom att ta in annonsörer och sponsorer på bloggen kan jag lägga ner mer tid på den och få utrymme att göra fler och roligare saker på den. Det tror jag att både ni och jag har glädje av. [...] Men för att det ska fungera måste jag få vara kräsen när det gäller vilka företag som får annonsera här. Det ska vara produkter eller tjänster som ni kan tänkas gilla och vara intresserade av och som jag tror på och kan stå för. Det måste också ske öppet och tydligt, så att vi alla vet vad det handlar om: ‘Det här företaget har fått sponsra, annonsera eller samarbeta med Söta saker därför att…’.

Hon är inne på samma tankegånger som EmmyZ men lägger även en tanke på det varumärke som hennes blogg representerar. En bloggare sätter sin trovärdighet på spel i och med varje inlägg denne skriver och att då inte kunna stå bakom innehållet i det som publiceras kan vara ödesdigert för bloggaren. För jag misstänker att de flesta bloggare är stolta över att ha nått dit de kommit med sin blogg, och att då misskreditera sitt rykte tjänar inget till. Föga förvånande var merparten av de kommenterande läsarna på Therésias blogg positiva kring hennes resonemang och tyckte att hon själv skulle välja vilka företag som skulle synas på bloggen. Framför allt att hon ska få betalt från de företag som premieras på bloggen.

Men jag finner debattartikeln hon skrivit på Same same but different mer intressant eftersom den genom att involvera PR-byrån belyser relationen mellan PR-byråer och bloggare. Kanske är det kommentarerna som är mest intressanta eftersom PR-folk deltar och diskuterar deras arbetsområde. I just det diskuterade fallet ville ett företag skänka bort en glassmaskin till en av bloggens läsare i en tävling som skulle anordnas enligt vissa kriterier samt att tävlingen skulle exponeras i två veckors tid. De flesta är förvånade över Teas reaktion eftersom detta arbetssätt länge varit kotym i branschen, men frågan är om dessa personer uppmärksammat kraven från PR-byrån.

Min kunskap kring reklambranschen är bristfällig och inställningen mot den är att annonsering, produktplacering och direktreklam är oönskat. Däremot har jag genom tidiga skribenterfarenheter både på webben och i tryckt media alltid tolkat PR (public relations) som en överenskommelse mellan publicist och PR-byrå där pengar inte byter ägare just för att publicisten ska kunna ge ett ärligt utlåtande. Det här inget unikt för bloggare utan det fungerar likadant för tidningar och har alltid gjort det då någon med viss auktoritet haft möjlighet att nå ut. Men vad som är viktigt att poängtera är att PR-byrån inte kan ställa en massa krav till skribenten för att denne skall få ta del av del produkten eller tjänsten i fråga. Doktor Spinn skriver initierat om relationen mellan bloggare och PR-konsult och bjuder på bra läsning för den som funderar kring dessa frågor. Framför allt är följande mycket intressant:

The key rule here is, that if you’re going for the editorial content, then by no means can you place any demands whatsoever on whether or not the blog should publish something or not. And if they publish, then it’s entirely up to them whether they write positively or negatively about it. If they like the content idea and publish, then you write back to them saying thank you. If they write something negative, then you write back to them saying thank you for the feedback and learn something from that experience. So if your looking for PR publicity in the blogosphere:

• Never tell a blogger how long a story “must” be visible
• Never tell them they “must” publish your logo
• Never impose NDA and embargoes on non-professional bloggers

Vad är er syn kring detta? Blir en blogg sämre om den är reklamfinansierad? Om man efter hårt arbete lyckats med att nå en stor läsekrets, hur ska man agera när det kommer till dessa frågor? Kortfattat är mina egna åsikter följande: reklam (t ex annonsering, produktplacering) är fult, transparens är av yttersta vikt och en såpass stor blogg borde ha en tydlig policy kring dessa frågor.

Mer att läsa:
Graylingbloggen ”Att betala eller icke betala”
MW Communications ”Intressant diskussion om PR och bloggar”
Tabloism 2.0 ”Det är i bloggosfären den nya annonsmodellen blir tydlig”