"I'd rather have a bottle in front of me, than a frontal lobotomy" - Tom Waits

Två hjärtan

Rummet är kvavt efter att solen redan hunnit visa sig i flera timmar. Vi vaknar båda ungefär samtidigt och det första vi gör är att le mot varandra. Vi sparkar av oss de tomma påslakanen och jag lägger min arm runt hennes midja, drar henne tätt intill mig. Hon håller min hand vid sitt bröst, våra fingrar inlindade i varandras, likaså våra ben.

Det skarpa morgonljuset tar sig så sakteliga in genom sovrumsfönstret. Vi ligger kvar, njuter av vår gemensamma morgon.

Det är så här jag vill omfamna henne hela sommaren. I stadens alla parker, i skuggan under ett lågt träd. Jag vill spendera all min tid med henne, känna mig levande för alla de stunder vi är tillsammans. Jag vill låta mina fingrar vandra längs hennes mjuka ansikte så att jag lär känna hennes ansiktslandskap, hennes drag och hudens textur. Jag vill memorera det utantill. Så att jag aldrig glömmer. Jag vill omfamna henne likadant när höstrusket gör entré, så att vi tillsammans vet hur det känns att ge värme åt varandra. Jag vill läsa henne min favoritpoesi, spela henne min favoritmusik och läsa henne mina favoritböcker under lata helgdagar. Allt för att kunna ta med henne till de platser jag besökt när jag upplevt kulturen.

Jag vill känna hennes andetag mot min hud. Jag vill höra det som ger henne liv, och mig glädje, tätt intill mig. Jag vill vakna upp bredvid henne så att jag vet att hon inte är någon annanstans, utan vid min sida. Förlorad i ett viloläge.

Nakna, som vi kom.

juni 16, 2008 | Kategoriserat under Personligt 

Jag hatar Valborg (siste april)

På väg in till stan tidigare ikväll, omkring åttasnåret, får jag ett psykbryt och skriver följande sms till några väl valda vänner.

Jag hatar Valborg. Varenda jävla idiot från bonneorterna utanför Göteborg tar sig in till stan och vill vara tuffa men misslyckas fatalt genom att se ut som misslyckade rockabillyidioter och dessutom luktar alla bajs! Finns det inte några lagar som säger att dessa individer inte får visa sig utanför gränserna till sitt lokala korvhak? HATA!

Detta skrevs till tonerna av High on Fires Rumors of war.

Andra bloggar om: , ,

april 30, 2008 | Kategoriserat under Personligt 

27

Kärlek är att efter en lång oinspirerad dag på jobbet i gränslandet mellan sömn och verklighet komma hem och få en god måltid tillagad speciellt till sig själv. Att den sedan är ordnad av en betydelsefull person som har kraften att lyfta upp en ur sömnens klor är inget annat än ljuvligt.

I dag fyller jag 27 år och borde känna mig något mer vuxen enligt samhällets normer. Framför allt borde jag göra det när det serveras marinerade oliver, marinerade vitlöksklyfter, soltorkade tomater och parmesankuber, men det fungerar inte riktigt så. Istället är jag lika barnslig som vanligt och kan inte låta bli att tycka att The A-Team är det roligaste just nu.

Men så bjuds man på kex, goda ostar samt dricker ett dyrt rödvin och känner att man trots allt kanske blivit vuxen till slut.

april 14, 2008 | Kategoriserat under Personligt 

Vi går en vacker vår till mötes

Jag har sedan i onsdags lyssnat någorlunda intensivt på Death Cab For Cuties nya singel I Will Possess Your Heart. En pretentiös låttitel kan tyckas, men så kärlek handlar ändå mer om att besitta någons hjärta än att äga det. När låten sedan är närmare nio minuter lång så kanske de flesta tycker att bandet tagit sig vatten över huvudet, och jag är själv inte helt säker på vad jag tycker.

En fullkomligt smittsam basgång bär tillsammans med en tajt trumma och en enkel pianoslinga låtens första 4:30 minuter och mina tankar florerar kring huruvida detta är Death Cabs variant av post-rock eller progressiv rock. Det här är dock inte bandets första långa låt utan det har sedan tidigare erfarenhet av långa låtar och då tänker jag främst på den 12:22 minuter långa Stability från den japanska utgåvan av The Photo Album (2001). Samtidigt har vi även titelspåret från Transatlanticism som är strax under åtta minuter. Skillnaden dessa låtar emellan är dock att I Will Possess Your Heart är första singel från bandets kommande skiva Narrow Stairs vilken släpps i mitten av maj.

Men åter till den nya singeln. När Ben väl får utrymme så är tveksamheterna skingrade och även om han sjunger på ett lite mer attackerande vis än vad jag är van vid så njuter jag till fullo. Att han sedan är självsäker nog att veta att hans dejt kommer att älska honom bara hon spenderar tillräckligt mycket tid med honom följer till viss del den känsla som jag får av hela låten, då den på något sätt tvingar sig på mig och fäster sig alldeles alldeles intill hjärtat.

“I won’t let you let me down so easily … I will possess your heart.”

Lyssna hos The Hype Machine.

Andra bloggar om: , och

mars 22, 2008 | Kategoriserat under Musik, Personligt 

Äldre inlägg »