-
Skribenten
Jarno är en 27-årig rocker som vill tro på den romantiska konstnärsmyten. Han är dock: vegetarian och en inbiten kultur- och hårdrocksälskare. Tackar sällan nej till öl.
-
Senaste inläggen
-
-
-
-
-
-
Jag lyssnar på
Att leva är inte ett brott
Come hither to this place and let your mind fly free
For that’s the only way how everyone should be
We all need something that we can keep on livin’ for
No one needs to tell us what we’re doin’ anymore
Head on, head on steady - until the end of time
Living, living ready - for livin’ ain’t no crime
- Helloween, Livin’ Ain’t No Crime
Vi skaffar oss husdjur för att få känslan av en familj. Vi hinner inte äta frukost hemma utan äter istället på väg till jobbet, eller på jobbet. Allt för att vi skall hinna jobba lite mer. Vi ser ner på de människor som avviker från samhällsnormer och de som vågar visa känslor vid spårvagnshållplatsen samtidigt som vi undviker att se varandra i ögonen som om det vore en smittorisk för en okänd obotlig sjukdom.
Allting vi tar oss för - musiken vi lyssnar på, filmerna vi tittar på, laget som vi favoriserar - är ett sätt fylla det hål, den själsliga saknaden, det som får oss att orka leva.
Vi stannar inte upp, vi tänker inte igenom saker. Vi har slutat att reflektera och uppskatta det som vi har i nuet. Alltid är det någon annan som har det bättre. Vi låter inte Tiden arbeta längre, utan det skall finnas färdiga paketeringar som uppfyller vårat val. Inte ens andligheten är längre vår, ty boklådorna säljer mängder av statiska självhjälpslösningar där just deras tillvägagångssätt är det enda rätta. Vi orkar helt enkelt inte längre tänka själva utan vill ha paketerade lösningar samtidigt som vi föredrar halv- eller helfabrikat i dagligvarubutiken.
Precis som en god belgisk öl eller ett lätt romantiskt sommarregn så hamnar livet ibland i skymundan av vår uppgift: att leva.
Det är först nyligen som jag upptäckt att även jag är delaktig i detta beteende. Jag har sökt kärleken så intensivt att jag inte såg den när jag funnit den. Det enda jag önskade var att ligga i sängen, se djupt i dina ögon och gå igenom mina favoritskivor tillsammans med dig. Men det gjorde jag aldrig. Och nu undrar jag: Varför kan vi inte bara leva? Varför kan vi inte bara älska?
Vi måste stanna upp. Vi kan inte uppleva allting, men för att uppleva någonting måste vi våga kasta loss och börja leva.
Att leva är inte ett brott.
…så fungerar kommunikation bäst
Alltid skall jag överdriva, men nu har det mesta i alla fall löst sig.
När musiken inte hjälper till
För en stund sedan sårade jag en person otroligt mycket. Faktiskt så pass mycket att jag inte vet om jag någonsin sårat någon lika mycket förut. Tiden som passerat sedan händelsen har varit jobbig och jag har försökt finna andra problem att hänga upp mig på, men utan resultat. Jag kan helt enkelt inte sluta att tänka på mitt misstag, och för en gångs skull hittar jag ingen hjälp i musiken. Hade det varit höst nu så hade jag gömt mig under de fallna färgstarka löven, men istället är våren på väg och ljuset förstör mina gömställen.
I går försökte jag prata med månen när jag promenerade hem i regnet, men han ville inte lyssna. I dag har jag istället lyssnat på mina favoritartisters problem och försökt att agera psykolog åt dem, men det har bara slutat i att jag börjat prata om mig själv istället. Kanske borde jag ringa Beau och fråga honom om hur jag ska göra?
Hela havet stormar
Jag försöker hitta stabilitet men lyckas ganska illa med det nu. Det händer lite för mycket lite för snabbt just nu för att jag ska veta hur jag skall bearbeta allting som tar sig upp till ytan. När jag försöker göra som jag alltid tidigare gjort, att söka mig till musiken och litteraturen, så blir allting bara så mycket svårare. Nya infallsvinklar öppnar sig, ännu svårare frågor uppstår och orosmolnen hopar sig ovanför mitt huvud. Det blir inte lättare av att jag lyssnar på musik, som kanske inte textmässigt berör det jag genomgår, utan snarare musikaliskt målar upp bilder i mitt huvud som jag kanske hade velat vara utan. Men vi vet ju att det är så med musiken, den gör vad den vill med oss utan att visa den minsta lilla hövlighet oavsett om det är på gott eller ont. Det är musiken kraft. Att fånga oss i mot- eller välgång, och förstärka känslor.
Detta har jag lyssnat på de senaste veckorna:
Sonic Youth Rather Ripped och Daydream Nation
John Vanderslice Pixel Revolt, Cellar Door och Emerald City
Terry Callier Occasional Rain
Counting Crows Hard Candy
Tom Waits Orphans, Rain Dogs, Mule Variations, Closing Time, The Heart of Saturday Night och Small Change