Efter kvällens matchvinst (3-0 mot rivalerna) stannade jag och Anders kvar i hallen för att köra ytterligare två serier och finslipa vårt spel. Anders lyckades fånga denna film på mig med min iPhone 3GS.
httpvh://www.youtube.com/watch?v=Bb1eumFdsVE
Under våren har jag vid något tillfälle bloggat om Undergången, det korpbowlinglag som jag har tillsammans med en kompis. Efter att ha kommit bland de tre sista förra säsongen så lyckades vi i år vinna serien med väldigt god marginal. Det innebar att vi även kvalificerade oss för slutspel. Något som vi varken hade trott eller hoppats på inför säsongen.
Vägen dit var händelserik och jämn. Tre av de fem matcher som vi vann lyckades vi vinna enbart av de bonuspoäng som handikappsystemet gav oss. I seriespelet förlorade vi enbart den sista och för vår del betydelselösa matchen.
Slutspelet spelade vi i måndags och det enda mål vi hade för kvällen, samtliga matcher spelades under en och samma kväll, var att vi skulle vinna kvartsfinalen och på så vis få spela tre matcher. Kvartsfinalen vann vi mot ett lag som på pappret skall vara betydligt bättre än oss, men när vi lyckas med att hålla en jämn nivå och inte tappar koncentrationen så är vi svårslagna i och med vårt höga handikapp.
Därmed hade vi nått vårt mål med att ta oss till semifinal. Semifinalen förlorade vi dock ganska klart även om vi gav motståndarna en ordentlig match. Förlusten innebar en match om tredje- eller fjärdeplats.
I den matchen ställdes vi mot ett par äldre herrar som kanske hade druckit några öl för mycket, men spelade trots det väldigt bra. Efter två serier var matchen väldigt jämn och vi var tvungna spela riktigt bra för att vinna. Vi behövde både vinna serien och det med ganska många poäng. Det är också i den allra sista serien som både jag och min vän Anders rycker upp oss och visar upp vårt allra bästa spel. 
Tredjeplatsen säkrades efter att jag når över 170 poäng och Anders kanske gör sin bästa serie på länge med poäng omkring 160.
Vid prisutdelningen fick vi pokalen som ni ser på bilden bredvid. Vinnarna, för övrigt våra motståndare i semifinalen, vann en likadan pokal samt en flaska 14-årig single malt whisky.
Igårkväll var det dags för den andra omgången i Cityligan och den här gången mötte vi Tacky Classy. På pappret en match som borde vara hur jämn som helst då båda lagen låg på samma handikappoäng.
Efter en trevande start i första serien där både jag och Anders levde på gamla meriter blev vi (eller i alla fall jag) varse om att vi faktiskt inte är bäst. Förlust i första serien med en god poängmarginal. I andra ryckte vi upp oss och vann serien med en marginal på några få poäng. Lagom inför den tredje serien spelar DJ:n Iron Maidens Run to the hills ur högtalarna och jag börjar med omkring 60 poäng på de fyra första rutorna. Även Anders lyckades att få ordning på sitt spel och vi vann den sista serien med en betryggande marginal. Tacky Classy är också ett av de roligare lagen att möta, de är alltid så glada och positiva, vilket inte kan sägas om vissa andra lag vi mött under den tid vi spelat.
Det här betyder dock inte att vi leder serien, men vi är där och nosar på topplaceringen i alla fall. Nästa omgång är om 14 dagar och då är det ett helt nytt lag för den här säsongen som vi skall möta.
Att notera från de två serier vi spelade efter matchen är att jag lyckades att göra fem strikes av sex möjliga till tonerna av Iron Maidens Number of the beast. Därför tar vi med oss hela albumet nästa omgång.
Eftersom det är väldigt roligt att bowla så har jag och min kompis Anders deltagit i Cityligan i Majorna under två säsonger nu. Förra året vann vi ett par matcher, bland annat utklassade vi ligavinnarna med 3-0. Att då börja säsongen med en seger mot fjolårstvåan känns otroligt skönt. Framför allt då vi i förra säsongens sista match åkte på stordäng av just nämnda lag.
Stabilt spel av oss båda samt ett ganska högt handikapp gjorde att vi kunde vinna matchen med 2-1. Sista serien var nervkittlande och slutade med endast fyra poängs fördel för Undergången.
Bra musik att ladda upp med inför en bowlingmatch är Kreator Horde of Chaos.
Jag förstår inte vad som har hänt. Liverpool har gjort 12 mål i de senaste två Champions League-matcherna i och med dagens vinst mot Porto. Det är självklart uppskattat men jag hade nog hellre velat se att målen sorterats ut på ett sådant sätt att vi hade haft 15 poäng istället för de sju som vi innehar just nu.
Vinst mot Marseille om två veckor är ett måste för att klara avancemang, och det är något som vi måste klara av. Men det fixar Torres!
Kul också att Leksand fortsätter hålla i sin vinstsvit efter kvällens 7-3 vinst mot Rögle.
YNWA!
2-1. Visst svider det lite direkt efter förlusten och den lille jäveln inuti som blir förbannad vill ut. Men nej, istället ställer jag mig upp med rak rygg och huvudet högt och är nöjd med den prestation som vi, Liverpool, åstadkommit. Ingen trodde på oss, men ändå stod vi där på Olympiastadion i Aten. Första halvleken genomförs på ett magnifikt sätt och vi har övertaget, men så får vi ett väldigt oturligt mål bakåt. I andra försöker försöker vi få till ett kvitteringsmål men istället gör Inzaghi sitt andra för kvällen. Det enda jag är irriterad över är att domaren i blåser av matchen alldeles för tidigt.
Ställ er upp! Stå raka i ryggen! Sjöng med stolthet!
When you walk through a storm, hold your head up high
And don’t be afraid of the dark.
At the end of the Storm there’s a golden sky
And the sweet, silver song of a lark.
Walk on through the wind, walk on through the rain,
Though your dreams be tossed and blown.
Walk on, walk on with hope in your heart,
And you’ll never walk alone.
You’ll never walk alone.
[Andra bloggar om: Sport, Fotboll, Champions league, Liverpool, Milan]
I kväll så smäller det. I Italien talar man om revansch. I England talar man om nuet. Milan befinner sig två år bak i tiden. Liverpool är här och nu. Milan må kanske vara bättre på pappret, men Liverpools manskap är som lejon. De släpper inte taget förrän de känner avsaknaden av offrets puls. Jag vet att jag kommer att sitta i soffan, med mina mjukisbyxor på, Gerrard på ryggen, en punköl i näven, hjärtat i halsen och hes i rösten. Även om finalen 2005 var en magnifik tillställning så var ändå hoppet kört i botten vid halvtid, men det ordnade sig till slut. Jag bävar för en liknande matchbild, det var fantastiskt, men jag tvivlar på att hjärtat mitt klarar av sådan berg och dal-bana igen.
Jag kommer inte att ha några problem med att ställa upp i sång under kampens gång, men jag hoppas att jag får en anledning till att sjunga även efter kampen är avblåst. Jag tycker att det vore alldeles förträffligt om Gerrard får lyfta bucklan återigen. Det är den evige Liverpool-sonen värd.
Är det fler än jag som vill sjunga med så går sången som gäller så här:
When you walk through a storm, hold your head up high
And don’t be afraid of the dark.
At the end of the Storm there’s a golden sky
And the sweet, silver song of a lark.
Walk on through the wind, walk on through the rain,
Though your dreams be tossed and blown.
Walk on, walk on with hope in your heart,
And you’ll never walk alone.
You’ll never walk alone.
Det är så vackert att ögonen tåras!
[Andra bloggar om: Sport, Fotboll, Champions league, Liverpool och Milan]
Har inte följt årets ishockey-VM alls men fick tidigare i dag ett meddelande (jag har inte Viasta Sport) om att Finland gått till final efter vinst med 2-1 mot Ryssland. Och precis som min valda rubrik så verkar det just nu som att Finland möter Kanada i finalen, eftersom de leder med 4-1 mot Sverige. Kul att Finland är i ytterligare en final, hur det kommer att gå vet jag ej, men självklart hoppas jag på ett finländskt guld.
Annars sitter jag med min uppsats, känner mig otroligt kass med både huvudvärk och kraftlöshet. Det är bara uppsats just nu även om hockeyn är på i bakgrunden. Och nu är matchen över. 4-1, synd.
[Andra bloggar om: Sport, ishockey, finland, kanada, sverige]
Oj, oj, oj, oj vilken underbar känsla! Liverpool är återigen i Champions League-final efter seger på straffar mot Chelsea. Reina avgör med att göra precis som i FA Cup-finalen: rädda straffar. Jag tror på en finalrepris på 2005 års CL-final, Liverpool mot Milan.
Andra bloggar om: Sport, Fotboll, Liverpool, Champions league
Jag har varit väldigt inaktiv med bloggandet ända sedan fotbolls-VM, världens största fest, drog igång. Nu är det inte bara fotboll som upptar min tid utan även sommarjobbet på Nordea gör att jag inte hinner med att blogga så mycket eftersom jag sover för lite på nätterna. Det gör i sin tur att jag slumrar till på kvällen vilket absolut inte är bra.
Förutom mitt Chandler-liknande jobb på Nordea (jag arbetar med siffror, men vet inte riktigt vad det är jag gör) så försöker jag också se på Entourage som nyligen började med sin tredje säsong. Det är verkligen en riktigt cool tv-serie som jag gillat ända sedan jag såg den hos lillebror för något år sedan.
När jag ändå nämnde VM förut så kan jag säga att jag blivit länkad av en tysk tidning angående mitt lilla reportage av efterfesten i Berlin. Vad det betyder vet jag inte riktigt men Babelfish avslöjar att det handlar lite om incidenten mellan den tyska tv-kvinnan samt den berusade svensken som vill ha kameran.
Bortsett från den franska hip hop-låten jag fick höra på midsommar så har jag inte varit med om något speciellt i musikväg det senaste. Däremot har jag läst ganska mycket om Pete Doherty i den svenska bloggosfären och det är inte speciellt många som verkar gilla läget. Självklart har jag lite funderingar kring soppan som jag ska försöka publicera som snart som möjligt. Nu är det istället dags för mig att lägga mig, jag ska upp igen om sex timmar.
Andra bloggar om: Fotbolls-vm, tyskland
Jag har visserligen varit hemma sedan klockan 21.30 i söndagskväll men jag har varit rejält trött och har inte orkat blogga om upplevelsen. Vi, eller i alla fall jag, hade det riktigt najs med det korta och välbehövliga tysklandsbesöket. Vi var framme i Berlin och vårat vandrarhem runt 11 på torsdagsmorgonen efter att vi haft lite problem att hitta rätt. För att göra en lång historia kort så kan jag säga att vi först åkte till östra sidan av Berlin och vårat vandrarhem låg i västra Berlin, inte alltför långt från Olympiastadion. Vandrarhemmet var helt okej och hade fräscha sängar, duschar och toaletter samtidigt som vi betalade ungefär 350 kronor för båda nätterna vilket var ett grymt bra pris.
Matchen på kvällen såg vi i Wittenburgplaza som var en samlingsplats för ditresta svenskar enligt broschyrer på vandrarhemmet. Sammanlagt var det kanske 250-300 svenskar som såg matchen på olika pubar på torget och stämningen var riktigt grym trots ett gäng alldeles för överförfriskade svenska deltagare. Efter matchen blev det faktiskt lite blodspill eftersom en av de överförfriskade svenska männen ville ha en av ZDFs kameror för sig själv. Det gillade inte en dam i kamerateamet utan slängde ner mannen i marken med hjälp av, något som såg ut som ett karategrepp. Mannen landade på marken och skar upp ansiktet ganska rejält på allt glas som gick sönder i och med Sveriges sena segermål. Jag skrattade faktiskt åt gubben eftersom han varit riktigt irriterande under hela matchen och skadeglädjen är i sådana fall väldigt skön.
Stämningen var extremt grym och jag ångrar inte att jag åkte ner för att se matchen. Utöver fotboll njöt vi av den goda och riktigt billiga tyska ölen. Jag försökte att inte dricka samma öl fler än två gånger vilket jag också lyckades med bortsett från då vi, av misstag, hamnade på en bögpub i Hamburg. Vi letade nämligen efter ett ställe att se Italiens andra match på efter att ha sett Ghanas vinst på en liten 14″-tv på ett fik med utskänkningstillstånd. Vi hade verkligen svårt att hitta något ställe och när det var fem minuter kvar till matchstart så hittade vi Willi’s och sprang in utan att lägga märke till gay pride-flaggan utanför. Det var först i halvlek vi förstod att vi satt på en bögpub. Endast en i gänget var orolig över att vi hamnat där och trodde att han skulle bli uppraggad av de medelåldersmän som befann sig på stället. När matchen närmade sitt slut fick vi presenter av pubägaren i form av limiterade Bitburger-ölglas med tyska fotbollsspelares namn på. Om det berodde på att de var snälla eller att vi handlade runt 25 öl vet jag inte, men glasen var riktigt snygga.
Någon strippklubb blev det inte för mig eftersom jag tar etiskt och moraliskt avstånd från sådant. Inte för att jag inte gillar att titta på nakna flickor, men strippklubbar är inte något som jag vill stödja. Däremot besökte resten av gänget en strippklubb i Berlin. Jag pratade med ett gäng tyskar utanför klubben istället och hade en ganska trevlig stund med dem trots att det var riktigt kallt.
Allt som allt var det fantastiska fyra dagar i Tyskland och eftersom hela resan inte kostade mer än 2700kr så även ur ekonomisk synpunkt var det en vinst. Även om det var fantastiskt i Berlin så skulle jag hemskt gärna vara nere i Köln ikväll men istället blir det att se matchen tillsammans med några vänner vid en ”liten” tv.
Andra bloggar om: Fotbolls-VM, Tyskland, Sverige och resereportage
Underbart!
1-1!
Eller vad säger du Anna?
UPPDATERAT:
HENRIK LARSSON! TVÅ ASSISST!!!!!!!!! JAAAAAAAAAAAAAAA!
2-1!
UPPDATERAT 2:
Mycket bra att rätt lag vann så slipper att man tjöta, men årets upplaga av Champions League-finalen var inte lika bra som fjolårets läckra vändning av världens bästa och vackraste klubblag Liverpool FC. Men Henrik Larsson, vilken insats!
Andra bloggar om: Fotboll, Champions League, Barcelona och Henrik Larsson
Gårdagens hockeymatch var en ganska bra upplevelse om man bortser från det faktum att Frölunda gjorde en dålig insats och därmed förlorade den ack så viktiga matchen. Förutom det så var det grymt roligt att se hur ungefär 8000 människor helt plötsligt får en intelligenskvot värdig en grottmänniska. Samtidigt slog det mig att det hade varit intressant att se hur samhället hade sett ut om folk visade ett lika stort intresse för samhällets utveckling som för sitt klubblags framgångar.
Annars har jag spenderat min dag med ganska mycket promenering. Jag, en kompis och hans flickvän samt deras hund var ute och provade promenadstråken i Hisingeparken under den ljumna eftermiddags solen. Vi var alla eniga om att det var ett ganska skönt område att promenera i och att det är bra med en så stor park såpass nära oss. Väl hemma igen så var det dags för att promenera ner till Willys för att handla lite goda matråvaror. Därefter har jag mest suttit och försökt att få ihop min ”Operation: Mindcrime II”-recension vilken nu är klar och inlämnad.
De senaste timmarna har jag, trots att jag är duktigt trött, mest suttit och MSN:at med lite diverse olika karaktärer. Mycket obra om jag ska komma upp någorlunda tidigt imorgon. Jag måste ringa min chef imorgon och ge henne min tidsplan för sommaren, men innan det så måste 08:an höra av sig med schemat över vår vistelse i Tyskland under fotbolls-vm. Förhoppningsvis svarar han på mitt sms innan klockan elva imorgon. Och jag har förresten plockat fram några av mina gamla Rage-plattor idag när iTunes slumpade fram nyinspelningen av bandets klassiska örhänge ”Don’t Fear The Winter”. Trapped, Missing Link och Black in Mind är fan tre tyska hårdrocksklassiker, mycket väl i klass med Helloweens Keeper-duo.
Nu ska jag ta och sova några timmar så att jag inte förstör sömnrytmen helt och hållet.
Dagen har varit riktigt skön, men nu är jag ordentligt trött och det är dags för mig att sova. Kan förresten avslöja att jag är grymt irriterad på att Milan vann mot Lyon. De har alltid en orättvis mängd tur med sig. Återkommer med musikinlägg #100 imorgon, men tyvärr blir det inte något djupt inlägg eftersom jag har skrivkramp och lyckas därmed inte formulerar mig som jag borde.
Andra bloggar om: Fotboll och Champions League
Är fortfarande sjuk men febern har sjunkit till någonstans runt 38 grader och är fortfarande lite smått utslagen med förkylning och huvudvärk. För tillfället är televisionen på och jag tittar på Tre Kronors match mot Slovakien och är faktiskt lite smått besviken av deras insats trots att jag inte är svensk. Som det ser ut nu så är inte den här upplagan av Tre Kronor här för att vinna ett OS-guld. Själv skulle jag vilja att de förlorar mot Schweiz imorgon efter den här fatala insatsen ikväll. Det ser verkligen ut som att de har gett matchen till Slovakien och bör straffas hårt därefter, för så här trötta och oinspirerade har Tre Kronor inte sett ut på länge. Pinsamt!
De finska lejonen möter USA i kvartsfinal imorgon klockan 17:35. Det kommer att bli en spännande match och jag är faktiskt lite orolig även om amerikanarna inte har övertygat under turneringen medan Finland varit det mest överlägsna laget än så länge. Tyvärr har inte Team Finland speciellt bra slutspelsnerver och det är därför jag är lite smått orolig, men det ska väl gå bra ändå.
Andra bloggar om: OS, Ishockey, Finland, Tre Kronor
Det verkar inte bli någon resa till Oslo för min del då jag sitter här med ungefär 38.5 graders feber. Jag har inte varit sjuk under hela vintern, senast jag var sjuk var nog någon gång förra vintern om jag inte missminner mig. Typiskt att jag åker på det nu (visserligen har jag känt mig lite småkrasslig de senaste två veckorna) när jag ska åka iväg på en trevlig (och betald) språkkurs i Oslo. Så går det ibland och nu gäller det att sikta in sig på en ordentlig kurering så att jag orkar samla kraft för att slutföra arbetet med min uppsats om Stig Dagerman. Den är visserligen nästan klar men det kan vara skönt att slippa känna stressen någon gång.
De finska lejonen visade att det fortfarande är krut i dem i och med deras stabila 2-0 seger mot Kanada igårkväll. Niittymäki var oerhört stabil och stod tillsammans med försvaret emot den kanadensiska forceringen i mitten perioden. Frågan är nu om Team Finland kan bli det första laget att vinna OS-guld efter att ha fått en sådan suverän start på turneringen. Det ser i alla fall bra ut då laget står upp för varandra och samtliga delar fungerar som de ska, men jag är lite fundersam om det är så bra att satsa på defensiven så tidigt som man gjorde igår mot Kanada. En seger mot Tyskland hoppas jag på trots allt för att verkligen visa vilket land som är bäst!
Ja! Otroligt skönt med en seger mot Tjeckien ikväll trots att Jarkko Ruuttu fuckade till det ganska rejält med sin ärthjärnetackling mot Jagr. Själv ser jag inte någon anledning till varför Ruuttu skall stängas av för resten av turneringen, en match passar alldeles utmärkt. Fast kanske är det en fördel för Finland att inte ha med Jarkko Ruuttu i laget eftersom han tar grymt många onödiga utvisningar alldeles för ofta. Annars är bländad av Teemu Selännes fantastiskt vackra spel. Han och Saku Koivu betyder otroligt mycket för de finska lejonen och bara att de visar sig ger de andra spelarna en extra nivå i Sisumätaren.
Otroligt skönt med en stadig insats av Finland, men det är dags att lämna ishockeyn för ikväll och återgå till skolböckerna. Typsikt att jag fått en släng av en otäck förkylning nu när jag ska iväg på något roligt. Dessutom verkar det som att jag inte är den ende av mina reskamrater som insjuknat i någon form av förkylning. Vi är tre av fem som är sjuka för tillfället, inte så jävla bra.
De finska lejonen demolerade de svenska curlingherrarna med 11-4. Även om jag inte är det minsta intresserad av curling så är det alltid kul när Finland visar Sverige var skåpet ska stå i sportsammanhang. Kan vi ana liknande siffror i OS-Ishockeyn (om det nu blir något möte d v s)?
Jag och några klasskamrater var och köpte bussbiljetter till Oslo. Vi fick en grym rabatt av tanten i biljettluckan och betalade endast 200 kronor för en tur- och returresa till Oslo. Väl hemma igen så låg schemat för språkveckan på dörrmattan tillsammans med ett provåkarkort från Västtrafik. Provåkarkortet gäller i två veckor vilket passar fint för mig eftersom det innebär att jag kan vänta med att köpa mitt kvartalskort.
Jag börjar få ordning på min paper om Stig Dagerman, men jag har fortfarande lite svårigheter med hur det skall läggas upp. Intressant som det föreslår är det i alla fall!
Självklart har det blivit lite tittande på OS-ishockeyn men jag är lite förbannad över att inga kanaler visar Finlands matcher och hur kommer det sig att SVT inte visar målen från samtliga matcher? Jag kräver förbättring! Synd bara att det var Schweiz som vann över Tjeckien och inte Finland. Jag oroar mig lite inför matchen mot tjeckerna nämligen. Sveriges insats var kanske inte den bästa men en förlust mot ett så hungrigt Ryssland som vi såg idag är det bara att godta, de klantade sig trots allt emellanåt. Vi får hoppas att letterna bjuder upp till en ordentlig dans i morgon.
UPPDATERAT: Jag ska alltså på en gränsspråkskurs för blivande modersmålslärare i Oslo. En vecka med massor av norsk litteratur, språk och kultur. Det kommer att bli riktigt grymt. Det bästa av allt är att allting förutom busspengarna (samt fickpengar) betalas av Universitetet. Återigen, det kommer att bli lovely!
Hur ska man kunna skriva uppsats när Finland spelar OS-ishockey? Och ännu jobbigare blir det när även Slovakien möter Ryssland och matchen har börjat strålande. Nåja, Finland leder med 5-0 mot Schweiz och både Selänne och Jokinen är tvåmålsskyttar. Skönt att dessa två herrar kommer igång med målskyttet tidigt i turneringen.
Det har alltså gått fem minuter av Slovakien mot Ryssland och matchen har börjat på allra bästa tänkbara sätt, hur grymt som helst! Men hur ska jag få något gjort när det är sådan här bländande ishockey på tv? Kan de inte flytta fram OS-ishockeyn ett par veckor?
UPPDATERAT: Nej, det blir nog inget läsande förrän efter matchen är slut för det här är just nu otroligt högkvalitativ ishockey. 1-1 och varje anfall är bländande ishockey!
Sitter och tittar på sammandraget av Kanada – Italien där Italien precis reducerade till 6-2. Det är otroligt kul att se Kanada spela eftersom de spelar en sådan fantastiskt vacker och hård ishockey. Som gammal ishockeyspelare är det kul att se ishockey spelas på det kanadensiska viset eftersom de spelar en fartfylld, teknisk ishockey med mycket kroppskontakt. Precis som ishockey skall spelas alltså. OS-Ishockeyn kommer att bli grymt underhållande men eftersom jag ska till Oslo så kommer jag förmodligen inte kunna att se så mycket av den. Jag ska dock försöka se så mycket av Finlands matcher som möjligt.
Nu är sammandraget slut och Kanada vann med 7-2 vilket är samma siffror som Sverige besegrade Kazakstan med. Den matchen såg jag också men jag tycker inte att Sverige övertygade trots att de vann med så stora siffror. Nu ska jag börja med lite matlagning och sedan återvända till mina böcker om existentialism och Stig Dagerman.