httpvh://www.youtube.com/watch?v=Bb1eumFdsVE

Vägen dit var händelserik och jämn. Tre av de fem matcher som vi vann lyckades vi vinna enbart av de bonuspoäng som handikappsystemet gav oss. I seriespelet förlorade vi enbart den sista och för vår del betydelselösa matchen.

Slutspelet spelade vi i måndags och det enda mål vi hade för kvällen, samtliga matcher spelades under en och samma kväll, var att vi skulle vinna kvartsfinalen och på så vis få spela tre matcher. Kvartsfinalen vann vi mot ett lag som på pappret skall vara betydligt bättre än oss, men när vi lyckas med att hålla en jämn nivå och inte tappar koncentrationen så är vi svårslagna i och med vårt höga handikapp.

Därmed hade vi nått vårt mål med att ta oss till semifinal. Semifinalen förlorade vi dock ganska klart även om vi gav motståndarna en ordentlig match. Förlusten innebar en match om tredje- eller fjärdeplats.

I den matchen ställdes vi mot ett par äldre herrar som kanske hade druckit några öl för mycket, men spelade trots det väldigt bra. Efter två serier var matchen väldigt jämn och vi var tvungna spela riktigt bra för att vinna. Vi behövde både vinna serien och det med ganska många poäng. Det är också i den allra sista serien som både jag och min vän Anders rycker upp oss och visar upp vårt allra bästa spel. Tredjeplatsen säkrades efter att jag når över 170 poäng och Anders kanske gör sin bästa serie på länge med poäng omkring 160.

Vid prisutdelningen fick vi pokalen som ni ser på bilden bredvid. Vinnarna, för övrigt våra motståndare i semifinalen, vann en likadan pokal samt en flaska 14-årig single malt whisky.

Efter en trevande start i första serien där både jag och Anders levde på gamla meriter blev vi (eller i alla fall jag) varse om att vi faktiskt inte är bäst. Förlust i första serien med en god poängmarginal. I andra ryckte vi upp oss och vann serien med en marginal på några få poäng. Lagom inför den tredje serien spelar DJ:n Iron Maidens Run to the hills ur högtalarna och jag börjar med omkring 60 poäng på de fyra första rutorna. Även Anders lyckades att få ordning på sitt spel och vi vann den sista serien med en betryggande marginal. Tacky Classy är också ett av de roligare lagen att möta, de är alltid så glada och positiva, vilket inte kan sägas om vissa andra lag vi mött under den tid vi spelat.

Det här betyder dock inte att vi leder serien, men vi är där och nosar på topplaceringen i alla fall. Nästa omgång är om 14 dagar och då är det ett helt nytt lag för den här säsongen som vi skall möta.

Att notera från de två serier vi spelade efter matchen är att jag lyckades att göra fem strikes av sex möjliga till tonerna av Iron Maidens Number of the beast. Därför tar vi med oss hela albumet nästa omgång.

Stabilt spel av oss båda samt ett ganska högt handikapp gjorde att vi kunde vinna matchen med 2-1. Sista serien var nervkittlande och slutade med endast fyra poängs fördel för Undergången.

Bra musik att ladda upp med inför en bowlingmatch är Kreator Horde of Chaos.

Vinst mot Marseille om två veckor är ett måste för att klara avancemang, och det är något som vi måste klara av. Men det fixar Torres!

Kul också att Leksand fortsätter hålla i sin vinstsvit efter kvällens 7-3 vinst mot Rögle.

YNWA!

Ställ er upp! Stå raka i ryggen! Sjöng med stolthet!

When you walk through a storm, hold your head up high
And don’t be afraid of the dark.
At the end of the Storm there’s a golden sky
And the sweet, silver song of a lark.
Walk on through the wind, walk on through the rain,
Though your dreams be tossed and blown.
Walk on, walk on with hope in your heart,
And you’ll never walk alone.
You’ll never walk alone.

[Andra bloggar om: Sport, Fotboll, Champions league, Liverpool, Milan]

Jag kommer inte att ha några problem med att ställa upp i sång under kampens gång, men jag hoppas att jag får en anledning till att sjunga även efter kampen är avblåst. Jag tycker att det vore alldeles förträffligt om Gerrard får lyfta bucklan återigen. Det är den evige Liverpool-sonen värd.

Är det fler än jag som vill sjunga med så går sången som gäller så här:

When you walk through a storm, hold your head up high
And don’t be afraid of the dark.
At the end of the Storm there’s a golden sky
And the sweet, silver song of a lark.
Walk on through the wind, walk on through the rain,
Though your dreams be tossed and blown.
Walk on, walk on with hope in your heart,
And you’ll never walk alone.
You’ll never walk alone.

Det är så vackert att ögonen tåras!

[Andra bloggar om: Sport, Fotboll, Champions league, Liverpool och Milan]

Annars sitter jag med min uppsats, känner mig otroligt kass med både huvudvärk och kraftlöshet. Det är bara uppsats just nu även om hockeyn är på i bakgrunden. Och nu är matchen över. 4-1, synd.

[Andra bloggar om: Sport, ishockey, finland, kanada, sverige]

Andra bloggar om: Sport, Fotboll, Liverpool, Champions league

Förutom mitt Chandler-liknande jobb på Nordea (jag arbetar med siffror, men vet inte riktigt vad det är jag gör) så försöker jag också se på Entourage som nyligen började med sin tredje säsong. Det är verkligen en riktigt cool tv-serie som jag gillat ända sedan jag såg den hos lillebror för något år sedan.

När jag ändå nämnde VM förut så kan jag säga att jag blivit länkad av en tysk tidning angående mitt lilla reportage av efterfesten i Berlin. Vad det betyder vet jag inte riktigt men Babelfish avslöjar att det handlar lite om incidenten mellan den tyska tv-kvinnan samt den berusade svensken som vill ha kameran.

Bortsett från den franska hip hop-låten jag fick höra på midsommar så har jag inte varit med om något speciellt i musikväg det senaste. Däremot har jag läst ganska mycket om Pete Doherty i den svenska bloggosfären och det är inte speciellt många som verkar gilla läget. Självklart har jag lite funderingar kring soppan som jag ska försöka publicera som snart som möjligt. Nu är det istället dags för mig att lägga mig, jag ska upp igen om sex timmar.

Andra bloggar om: Fotbolls-vm, tyskland