Kanada vs. USA
Dessa fem delar av Rick Mercers “Talking to Americans” hittade jag på ett diskussionsforum jag brukar hänga på. “Talking to Americans” är ett program där tv-profilen Rick Mercer åker omkring i USA och pratar med amerikaner om “nyheter” i deras norra grannland. Jag själv kommer att tänka på “Ursäkta röran…”-programmen när jag ser de olika inslagen även om skämten här är något mindre uppenbara (för mig i alla fall).
Håll till godo!
Del 1: http://youtube.com/watch?v=fCgbNhnfSBQ
Del 2: http://youtube.com/watch?v=F0y47PRlifs
Del 3: http://youtube.com/watch?v=9kB74VDwU1w
Del 4: http://youtube.com/watch?v=GTKJFlPGpUk
Del 5: http://youtube.com/watch?v=I8uKECeb0FQ
Andra bloggar om: Humor, Youtube, Kanada, USA, Rick Mercer
Återkomsten
Jag har tagit en lite längre bloggpaus och försökt vara lite ledig och göra saker som jag skjutit upp på istället för att oroa mig om att blogga. Eftersom jag jobbat vid en dator i kontorsmiljö hela sommaren så har jag försökt att sitta vid datorn så lite som möjligt den senaste tiden för att istället se på film och tv-serier som jag hamnat efter i.
Den första tv-serien jag plöjde igenom var Invasion, en science fiction-serie om “the next step in human evolution”. Serien var fantastiskt bra men tyvärr verkar det som att det inte blir någon fortsättning på den då många av skådespelarna satsat på nya projekt. Lite tråkigt, men vad kan man egentligen vänta sig från en amerikansk publik när det gäller vassa ämnen som evolutionen?
Den andra tv-serien och den senast sedda är Supernatural, en serie om spöken och övernaturliga beteenden. Serien handlar om två bröder på jakt efter sin mors mördare och sin försvunne far. Självklart kantas vägen dit av små uppdrag för att rensa USA på övernaturliga ting. Kanske inte det allra bästa jag sett när det gäller sci-fi, men det är ganska skön stämning i många avsnitten om man ser den efter att mörkret lagt sig utanför fönstret. Dean från Gilmore Girls medverkar som den yngre brodern Sam. Ett plus för personen som musiksatt serien; det är sällan man hör Rush eller annan “Classic Rock” i tv-sammanhang.
Utöver detta så verkar det som att ytterligare två personer har gjort Chuck Shuldiner och många andra fallna hårdrockare sällskap. För några dagar sedan beslutade Jon Nödtveidt sig för att begå självmord. Det verkar som att han kände att han uträttat allt han kunnat uträtta i jordelivet och att det var dags att ta upp kampen på annat håll. Personligen tycker jag att Dissections senaste platta Reinkaos var en bra platta. Att ens jämföra med bandets tidigare verk känns något underligt eftersom det är ett helt nytt band som spelat in skivan; en pånyttfödelse, vilket även skivan marknadsfördes som.
Den andra personen som, kanske, lämnat jordelivet är Shinings frontman Kvarforth. På bandets hemsida står en liten notis om hans försvinnande (eller dödsfall, ingen vet var han håller hus) och hur framtiden för bandet ser ut. Tydligen hade Niklas djupa depressioner de senaste veckorna och har varit försvunnen i fyra veckor. Han hade dock ordnat med ersättare sedan en tid tillbaka ifall att han skulle försvinna eller dö. Ersättaren heter Ghoul och verkar vara en okänd typ då ingen har koll på vem han egentligen är.
För er som inte känner till Shining så är de ett black metal-band som förespråkar självmord och självplågan. Mina favoritskivor med bandet är Livets ändhållplats samt Självdestruktivitetens Emissarie (en superb titel för övrigt); två fantastiskt mörka och påträngande skivor som inte är nåogt för den som är ute efter något lättsmält. Shining är absolut ett band att rekommendera för den som känner sig sugen på fantastisk mörk black metal.
Det har även släppts lite roliga skivor den senaste tiden som jag har haft tid att lyssna på så förhoppningsvis får jag igång mitt recensionsskrivande snart igen. Men mer musik senare, nu ska jag istället sätta mig ner och avnjuta lite Zelda - A Link to the Past.
Och Jazzkatten; Talib Kweli och Mos Def är två av många.
Andra bloggar om: TV, Musik, Invasion, Supernatural, Dissection, Shining, Död
Lordi vann finska melodifestivalen
Äntligen har Finland en chans att vinna Eurovision Song Contest. Rundgång-favoriterna Lordi vann nämligen den finska melodifestival-finalen och gjorde det överlägset med sina 67 369 (42,2%) röster, vilket är över 22 000 fler röster än tvåan Tomi Metsäketo. Nightwish kom tvåa år 2000 med en dängan Sleepwalker. Enligt Aftonbladet så vann tydligen något The Poodles förra veckans delfinal och tydligen skall det vara ett hårdrocksband. Jag är inte direkt intresserad av melodifestivalen, men jag gillar verkligen när normer bryts och framför allt när hårdrocken blir allt mer folklig. I det här fallet är det kul att normer inom både hårdrocken och melodifestivalen bryts eftersom folk blir så rädda över det som är “deras egna”. Ska bli intressant att se hur det går för Lordi. Jag själv håller dom som det bästa bidraget i hela tävling trots att jag inte hört deras låt, men det beror mest på mina fördomar kring de andra låtarnas sunkighet.
Andra bloggar om: Musik, Lordi, Melodifestivalen
Sebastian Bach på Bar-Mitzvah
I det senaste avsnittet av suveräna TV-serien Gilmore Girls sjunger Sebastian “Gil” Bach en cover på Gwen Stefanis hit Hollaback Girl och gör det på ett ganska skönt sätt. Nu finns klippet på YouTube.com så ta en titt. Ni som gillar Baz, jag hoppas att ni lånat ett öra till Frameshifts senaste giv In Absence of Sympathy. Det är hård rock ‘n’ roll-ig progressiv metal. Grymt!
Andra bloggar om: Gilmore Girls, Sebastian Bach

