-
Skribenten
Jarno är en 27-årig rocker som vill tro på den romantiska konstnärsmyten. Han är dock: vegetarian och en inbiten kultur- och hårdrocksälskare. Tackar sällan nej till öl.
-
Senaste inläggen
-
-
-
-
-
-
Jag lyssnar på
Jedno pivo, prosím
En öl, tack. Så översätts rubriken från tjeckiska till svenska. Anledningen till varför jag tagit reda på detta enkla, men ack så värdefulla tjeckiska uttryck, är lika enkel som uttrycket. Jag ska på semester till Prag på tisdag. Under en vecka ämnar jag vara turist i denna oerhört vackra och kulturrika östeuropeiska stad. Självklart kommer jag, i egenskap av nördigt metalhead, att besöka St. Vituskatedralen.
Eftersom jag inte haft någon annan semester än fyra dagar under fotbolls-VM i Tyskland sedan min USA-resa 1998 så känner jag mig i stort behov av lite andrum från Göteborg och Sverige. Därför har jag och min resekamrat inhandlat en gedigen resehandbok (inkl. stadskarta) för att verkligen ha en bra överblick av samtliga turistattraktioner. Utöver det så har förberedelserna ägnats åt att försöka finna så många rockklubbar, skivbutiker och jazzklubbar som möjligt i staden. Rockklubbar borde det finnas fler än det fåtal jag hittat via Google. Jag menar, har landet en rockhistoria med band som Citron, Drakar, Trist och Törr, så någon bra rockklubb måste det finnas i Prag. Just nu verkar Hells Bells som det första och bästa valet. Har ni tips på rockklubbar eller skivbutiker i Prag så är de välkomna. Uppskattar om ni kan ge både namn och adress då det är första gången jag besöker staden.
Innan avresa är det dock släktträff på fars sida som väntar. En helg i Säffle. Blir nog lugnt och stillsamt, trots att samtliga är finländare. Vi är inte den typen som bär kniv.
Konserttips: Om + Guds söner
San Franciscos vibrationsrika Om kommer till Sverige och Göteborg den sjätte november. Tillsammans med konstnärsduon Guds söner kommer det på jazzklubben Nefertiti att bjudas på en minst sagt speciell kväll i konstens tecken.
Som vanligt har Ticnet biljetterna. 120 kronor styck.
Kingdom fucking GONE!
I ganska exakt tio år har jag väntat på att få se At The Gates live. I går var äntligen den långa väntan över. Förväntningarna var skyhöga efter vad alla vänner och recensioner avslöjat efter sommarens succéartade återföreningsturné. Den här fredagen är bandet tillbaka i sin gamla hemstad, där allting en gång började och slutade. Tolv år har passerat sedan uppbrottet och bandet är hetare än någonsin. Förmodligen lever bandet kvar i allas referensramar av den enkla anledningen att bandet bröt upp då man var på topp och inte hann svärta ner den betydelse som Slaughter of the soul hade med ytterligare en skiva.
Den här fredagen på Trädgårn inleds av Tyrant, ett relativt ungt black/thrash-band. Vi ser två låtar men tycker att ljudet är för bra (myspace-låtarna är mer intressanta) och beger oss utomhus istället. Av den anledningen missar vi eminenta Grand Magus, kolla in bandets två senaste släpp Wolf’s Return samt nysläppta Iron Will. De är båda fantastiska!
Omkring halv elva stiger kvällens huvudakt på scen och har publiken i sin famn från första sekund, om inte redan då gitarrteknikerna står på scen. Inledande Slaughter of the soul är bara starten på den hitkavalkad som bandet redan på förhand hintat om. Under kvällen hinner man att riva av klassiker som Cold, Under A Serpent Sun, All Life Ends, Windows, Raped By The Light Of Christ, World of Lies, Suicide Nation och som extranummer bränner bandet av Kingdom Gone samt videohiten Blinded By Fear. Det enda jag egentligen saknar är City of Screaming Statues och dess ondskefullt kantiga black metal-riff. Men när bandet är så här glatt, tajt och energiskt så spelar det egentligen ingen roll att jag inte får höra mina egna personliga favoriter. Resultatet är svinbra oavsett hur man än vänder och vrider på ekvationen, och jag hade inte väntat mig något annat heller.
Det enda klagomålet jag har är mot vissa utvalda delar av publiken: de som står längst fram men inte förstår att det även innebär att man får ta emot en viss del stryk och att man kan få sin grannes hår i ansiktet. Fuck you!
Nya Metallica-singeln
Den nya Metallica-singeln, The Day That Never Comes, släpptes tidigare ikväll och jag lyssnar just nu på låten för andra gången. Första lyssningen var seriös där jag endast lyssnade, och just nu koncentrerar jag mig mer på att skriva detta inlägg. Vad jag än så länge kommit fram till är att samtliga riff inte är bra, men att det ändå är en rätt bra låt. En uppryckning från St. Anger helt klart. Jag känner mig än mer peppad på fullängdaren nu efter att ha fått höra singeln. Förmodligen kommer bandet att spela på Ullevi nästa sommar, men jag skulle mycket hellre vilja se bandet på Kåren i Göteborg. Och då självklart med samma setlist som bandet hade i Bergen.
Markera 12 september i era mobiltelefoner!