2009 – en retrospektiv studie
De flesta har summerat musikåret 2009 för länge sedan. Vissa har även hunnit med att summera hela det gångna decenniet och lämnat det därhän för att bege sig in på 2010. Själv har jag knappt förstått att musikåret 2009 är slut och att ett nytt påbörjats. Det finns ingen möjlighet att jag hört det bästa från året som gått, å andra sidan har jag förmodligen inte lyssnat på fler än tjugo släpp från 2009 under året som gått. Trots det vågar jag mig på en kort summering.
Jag ska försöka mig på en artikelserie om den bästa musiken från 2009 under de kommande veckorna. Förhoppningsvis kommer jag att ha tid till att lägga till lite andra kategorier än bara skivor, men allting kommer att vara musikrelaterat.
I väntan på att den första delen i artikelserien kommer så bjuder jag på en Spotify-spellista:
Inget direkt märkvädigt, utan bara några sköna låtar från 2009. Inte de bästa, inte de sämsta. Inte sådana som jag lyssnat sönder, inte heller sådana som jag inte lyssnat på alls.
The Darkness återförenas, eventuellt
Det fantastiska hårdrocksbandet The Darkness splittrades 2006 efter interna bråk, drogproblem och förmodligen ytterligare en rad olika anledningar. Därefter bildade Justin Hawkins Hot Leg och släppte en fantastisk skiva i Red Light Fever. Redan för några år sedan snackades det om att det brittiska hårdrocksbandet skulle återförenas, och inför 2009 erbjöds bandet tydligen mängder med stålar för att återförenas. Då blev det inget av det hela, men nu har den brittiska tabloiden The Sun fått nys om att bandet som bäst spelar in en ny demo.
Inget att jubla över om det faktiskt inte vore att det var just The Darkness det handlar om. Jag saknar bandet som fick den klassiska hårdrocken att bli populär i början av 2000-talet. Bandet var fantastiskt och skrev en mängd fantastiska hårdrocklåtar, inte minst fanns det en mängd b-sidor som var väldigt bra. T ex har vi underbara Out of my Hands, How dare you call this love? eller den småsjuka Curse of the Tollund man. Sedan får vi inte glömma den alldeles fantastiska jullåten Christmas Time (Don’t let the bells end) producerad av välrenommerade Bob Ezrin.
Får hoppas på att något skivbolag nappar på demon som är på gång.
Galvano live @ Truckstop Alaska, GBG
På lördag 30/1 spelar Galvano live i Göteborg igen. Tid är ännu inte annonserat men efter 22.00 är inträdet 60 kr. Den här gången är det den ideella föreningen Truckstop Alaska på Hisingen som är värd. Medlemskap krävs.
Nedan är några bilder från bandets förra spelning på Ballroom den 16/1 2010.
Dagens hit
Hinner inte blogga så mycket just nu så jag kör en snabbis och bjuder på en av mina favoritlåtar från 2009.
The Weird Lord Slough Feg (sedan 2005 enbart Slough Feg) är ett i raden av otroligt underskattade amerikanska heavy metal-band. Låten nedan är tagen från bandets senaste släpp Ape Uprising! och är fantastisk låt som borde tilltala alla som gillar Iron Maiden. Låten nedan låter inte helt olikt något som skulle kunna komma från Manilla Road.
Slough Feg -- Simian Manifesto
Chuck Schuldiner 1967-2001
photo credit: Alex(inyoureyes)
