När jag hörde den här låten för första gången hade jag aldrig varit med om att ett förhållande tagit slut. Vid den tiden förstod jag inte vad det innebar att vara i ett riktigt förhållande. Det är nu närmare femton år sedan och jag är några erfarenheter starkare sedan dess.

När Kevin Moore skrev låten hade han nyligen varit med om att en kärleksrelation tagit slut. Enligt James LaBrie bar Kevin konstant omkring på en tidning vari han förälskat sig i en kvinna som bar en Space-dye vest. Det är uppenbart att låten handlar om Kevins brustna kärleksförhållande och hans arbete med att komma tillbaka. Att finna sig själv igen. För mig har den dock aldrig varit en låt att trösta mig med. Jag har knappt ens koncentrerat mig på texten förrän inför skrivandet om den. Även om jag förstått att den handlar om brusten kärlek så har den mig varit den vackraste låt som Dream Theater valt att sätta sitt namn på. Allt tack vare att låten är så annorlunda mot vad bandet annars brukar ge.

Jag har den senaste veckan ägnat den här låten över två timmar av mitt liv. Den har varit mitt ljudspår på väg till jobbet, hemma i soffan efter jobbet och nu, en söndagseftermiddag ensam med endast mina tankar som sällskap. Jag kan inte låta bli att återigen förälska mig i den här låten.

Awake är min favoritskiva med Dream Theater men jag tror inte att det är den skiva jag skulle bära med mig för alltid om jag endast fick lyssna på en enda skiva i resten av mitt liv. Det finns inte en chans att jag skulle kunna bestämma mig för någon dylik inom rimlig tid. Därför valde jag en skiva jag aldrig tröttnat på, lyssnar på åtminstone en gång i månaden per år. Awake är dessutom tillsammans med Opeths Damnation min audiofilskiva.

Idag är jag inte alls lika intresserad av Dream Theater längre utan ser vårt förhållande som avslutat. Vägen mot slutet började någon gång omkring 2003 års Train of Thought där bandet på något sätt kände att det behövde föryngra sig. Så därför började det bygga muskler, blondera håret och vänsterprasslade med yngre förmågor och erbjöd generöst snabbisar. Något vänsterprasslande tillät jag inte varför jag gjorde slut efter mediokra Octavarium. Så här i efterhand känner jag att det var ett bra drag med tanke på vad jag fick fram via mitt spionerande. Men precis som med andra förhållanden så kommer mitt selektiva minne minnas de goda stunderna vi hade tillsammans.