Om AFJ
Så här vid 24-års ålder så börjar jag bli lite ledsen över att jag inte har läst mer böcker än vad jag gjort, samtidigt som jag är glad över att ha lyssnat på så mycket musik i mina dagar. Musiken har länge varit och är fortfarande mitt allra största intresse även om jag det senaste halvåret fått minska ner på den mer koncentrerade musiklyssningen på grund av en hårdare studiesatsning. Jag läser som det står på huvudsidan till lärare i Svenska på Göteborgs Universitet och har sedan tidigare läst IKT med inriktning mot lärande (Information- och kommunikationsteknologi), även det på GU. Jag trivs alldeles suveränt på den Humanistiska fakulteten och jag att jag aldrig har haft så kul som jag har nu. De flesta lärare är suveräna och otroligt kunniga, samtidigt är svenskämnet så fruktansvärt roligt att jag verkligen ser framemot min framtida karriär som svensklärare.
Musiksmaken tenderar att ligga mot det hårdare hållet även om jag mjuknat ganska radikalt det senaste året. Det absoluta favoritbandet är Opeth eller Dream Theater, jag finner det ganska svårt att välja mellan dessa två band. Samtidigt så är det (Fish-era) Marillion och Fishs solokarriär som man finner mest av i min skivsamling.
Namnet på bloggen (A fair judgement) är taget från Opeths fantastiska låt med samma namn. Det fanns en viss baktanke med namnet då jag registrerade domännamnet för ungefär två år sedan. Den huvudsakliga anledningen till valet av just den här låten var att det är en fin text som kan tolkas på många olika sätt. Samtidigt passade namnet oerhört väl in på min tilltänkta blogginriktning nämligen med hjärtat i musikjournalismen. En rättvis bedömning helt enkelt. Samtidigt så är namnet lite utav ett motto för mig, allting ska få en rättvis bedömning. Tanken är fin men tyvärr känns det som att jag missar att handla efter den emellanåt, vilket leder mig till ett av världens löjligaste talspråk:
“Det är tanken som räknas.”
Vem var det som kom på det här? Det är väl självklart att det är handlingen som räknas och inte tanken?
Opeth “A fair judgement”
Losing sleep, in too deep
Fading sun, what have I done?
Came so close to what I need most
Nothing left here
Cut the ties, uncovered disguise
Left behind all intertwined
Lost control, moved out of the role now
Nothing’s left here
Leave it be
It was meant for me
Soul sacrifice
Forgot the advice
Lost track of time
In a flurry of smoke
Waiting anxiety
For a fair judgement deserved