Det tog mig ett tag att sammanställa årsbästalistan för 2011. Den största anledningen berodde på trasig elektronik då både skivspelaren och förstärkaren varit inne på reparation. Förstärkaren var borta i nästan två månader och då var det endast telefonen och datorn som stod för musiken. Helt klart inte optimalt för mig.

Resultatet av denna motgången är att jag de senaste tre veckorna fått lyssna igenom en otrolig mängd musik. Kul syssla kan det tyckas men när passionen blir ett jobb är det inte lika kul längre. Och då det i december dessutom varit en hel del jobb så har jag inte riktigt kunnat lyssna på den musik som jag kanske velat.

Då jag numera jobbar som programmerare och front-end-utvecklare så blir det en hel del stirrande på datorskärmar dagligen. Det har gjort att mycket av det jag lyssnat på varit instrumental musik eftersom jag vill ha något snurrande i bakgrunden men som samtidigt inte stör. Om det var bra vet jag inte men jag vet att jag inte kommer att lyssna på det vid några andra tillfällen än då jag antingen är mysfull eller jobbar. Så därför är de utom tävlan. The Caretaker förtjänar dock ett hedersomnämnande och vill ni veta varför så lyssna här.

Skivorna utanför årsbästalistan har annars de flesta en sak gemensamt och det är att jag inte hunnit med att lyssna på dem ordentligt. Den största anledningen till det är att skivan upptäcktes under perioden då jag saknade stereo. Nu märker jag också att jag missat att ta med Tyranex på den här listan. Stockholmsbandet spelar klassisk thrash metal med inriktning mot den mer smutsiga tyska skolan. Linnea Lindstedt är den lysande stjärnan i bandet och verkar, enligt Encyclopedia Metallum, vara den enda kvarvarande originalmedlemmen. Rå, förbannad, kantig och grym är hennes sångstil och det passar in för jävla bra känner jag nu när jag sitter på tåget på väg mot nyårsfirande. Så kan det gå när man inte är uppmärksam.

De stora skrällarna på just den här listan är annars två trotjänare: Opeth och Wolves in the throne room. Sistnämnda har jag knappt hunnit med att lyssna på och Heritage var väl ganska tråkig ändå? Och även om Åkerfeldt sjunger bra så tröttnar jag ganska på hans röst några låtar in på skivan. Jag orkar inte hålla mig vaken.

Jag tror att jag räknade ihop sex skivor av dessa 18 som jag förmodligen skulle placera på en årsbästalista om jag bara lyssnat på dom ordentligt. Jag börjar med skivan högst till vänster: Midnight Satanic Royalty. Vass black metal-influerad och thrashig heavy metal med rå garageproduktion skulle man kunna säga. Fantastiska riff och perfekt tempo mest hela tiden på den här skivan. För alla dom som tycker att det är för lite R’n'B dagens heavy metal. Rip this hell!

Mournful Congregation The Book of Kings tar med sin musik vara på livet och skyndar sig verkligen inte fram. Fyra låtar och närmare 80 minuter stämningsfull begravningsmusik. Det finns en anledning till varför jag inte hann med den här under 2011 men något måste man väl spara till nästa år? Tydligen tillåter YouTube långa låtar numera.

Det var inte så länge sedan som jag köpte Welcome to the Morbid Reich med Vader men trots det har jag hunnit med att lyssna på den åtminstone ett par gånger. Jag tappade bort bandet strax efter att de släppte Revelations 2002 och även om vänner spelat upp låtar från efterföljandet skivor så har jag inte fattat tycke. Men nu! Det är inte något vansinnestempo och de riff jag hör är melodiska och sköna, men än låtarna har inte satt sig. Ett par lyssningar till så borde det vara löst. Ibland är det stämningsfullt med intron.

Jag har bara lyssnat på Execrations Odes of the Occult en gång i sin helhet men det känns som att jag gjorde fel när jag placerade den på den här listan. Det är fantastiskt stämningsfull doomig dödsmetall i samma anda som det man hör på Dismas Towards the Megalith men med mer stämningsfull doom. Ni kan bedöma själva.

Krux är Leif Edling. Leif Edling är riffkung. Riff av en kung brukar vara bra men jag har faktiskt inte hunnit med att lyssna på fler låtar än Prince Azaar and the Invisible Pagoda och den är helt fantastisk. Så jag misstänker att resten av materialet är i närheten och således skulle skivan säkerligen kunna platsa på en årsbästa lista men jag har som sagt ingen aning. Nämnas bör den, och provlyssna du i alla fall!

Resterande skivor är följande (i ordning från översta raden och från vänster):

• Trap Them – Darker Handcraft (Trots att den släpptes lös fann jag den inte förrän någon gång i augusti. Hade jag sett skivan på Bengans hade jag förmodligen köpt den baserat på omslaget.) Lyssna här!
• Ghoul – Transmission Zero (Trevlig crossover/thrash metal. Helt enligt traditionerna är det ös och sköj som gäller.) Lyssna här!
• Heretoir – s/t (Shoegaze-influerad black metal, vilket verkar vara en ny trend, som är rätt stämningsfullt. Hade jag köpt skivan enbart baserat på det snygga omslaget hade jag förmodligen blivit aningen besviken. Perfekt programmeringsmusik i den hårdare skolan.) Lyssna här!
• Black Tusk – Set the Dial (Tillsammans med Baroness och Kylesa utgör Black Tusk en sludge-trio från Savannah, Georgia, USA. Punkigast av de tre sägs det vara gamla-Mastodons yngre lillebror.) Lyssna här!
• Necros Christos – Doom of the Occult (Jag har väldigt svårt för intron och outron på skivor. När Necros Christos kissar på sin fantastiska doomdödsmetall med fruktansvärt irriterande mellanspel måste man markera. Hade det inte varit för dom så misstänker jag att den här skivan inte medverkat på den här listan.) Lyssna här!
• Bastard Priest – Ghouls of the endless night (Mer d-takt men fortfarande bra ös och korrekt produktion. Inte hunnit lyssna tillräckligt mycket ännu. Är otroligt lovande.) Lyssna här!
• Skogen – Svitjod (Låt inte de Vintersorg-minnande låttitlarna lura er. Det här, trots spexkänslorna, riktigt trevlig black metal som den lät i Sverige på mitten av 1990-talet. Lite Ulver omkring Kveldssanger också.) Lyssna här!
• Negative Plane – Stained Glass Revelations (Underbar gitarrkoncentrerad black metal som jag lyssnade en hel del på under första halvan av 2011. Därefter föll bandet i glömska och jag återfann det i början av december. Underbart spöklik atmosfär!) Lyssna här!
• Morbus Chron – Sleepers in the Rift (Egentligen borde jag placera det här högre än vad jag gör men jag lyckas inte att omfamna materialet riktigt. Utsökt dödsmetall är det i alla fall!) Lyssna här!
• Hedon Cries – The End of the Path is Nigh (Det låter väldigt mycket My Dying Bride över det här bandet, eller ja, mycket engelsk 90-talsdoom rent av. Inte lyssnat tillräckligt mycket på skivan men den har en hel del bra riff som jag gillar.) Lyssna här! och ladda ner gratis här!