Det var den första låten som jag känner till att jag älskade. Totalt var det min andra förälskelse, först kom ishockeyn. Idag är Europe mig närmast.

Problemet med att tycka om Europe på riktigt är att de flesta direkt associerar till The Final Countdown, Carrie eller Rock the Night. Kanske fem på hundra har uppmärksammat att bandet faktiskt släppt fler skivor än The final countdown. Detta försvårar diskussioner med skeptiker och har under årens lopp sakta men säkert ökat mitt missnöje kring nämnda låtar.

Det är dessa tre, hårt synthbetonade, låtar som lade grunden för Europes framgång men idag är det även de som gett bandet den missvisande bilden som ett gammalt pudelgäng. När jag lyssnar på Europe idag så är det oftast de två första skivorna samt de moderna skivorna som jag brukar återvända till.

The Final Countdown är för mig, så länge jag är nykter, ett avslutat kapitel.