Avatar - Black Waltz (2012, GAIN)

Avatar är ett band från Göteborg bestående av fem killar. Den 13 januari 2012 släppte bandet sin fjärde fullängdsskiva Black Waltz som är 55 minuter och 40 sekunder lång. Den innehåller elva låtar. Med sina klassiska rockinstrument (gitarr, bas och trumma) spelar de musik som är hårdare än Gyllene Tider.

Varje låt är uppbyggd på sådant sätt att bandet spelar på sina instrument (och att sångaren Johannes gör läten med sin mun). Tidigare spelade Avatar en egenutvecklad variant av den musikstil som i folkmun brukar kallas Gothenburg Metal men har nu slutat spela metal. Istället spelar man tung rock med inslag av en viss industrimusik. Ibland låter det lite som elektronisk dansmusik. Produktionen är klar och tydlig. Är man skonad från hörselskador så bör man inte ha några problem med att höra samtliga instrument.

Instrumentalisterna är duktiga på sina instrument. De kan spela både långsamt och snabbt. Sångaren sjunger inte som Peter Jöback utan för det mesta i en stil som kallas growl. Det händer också att sångaren ”prat-sjunger” som i t ex Let it burn där han ibland låter som Marilyn Manson på Mechanical Animals. På låten Blod sjunger Johannes på svenska. På alla andra låtar sjunger han på engelska.

På sista låten, Use Your Tongue, spelar någon munspel.

Välkommen till Muskelrock

Om en vecka är det dags för den tredje upplagan av Muskelrock – Sveriges starkaste festival. Årets lineup är utan tvekan den som jag på förhand fattat mest tycke om vid en jämförelse mot de två tidigare upplagorna. Festivalen är verkligen helt i tiden och med tanke på den framgång Graveyard, Ghost och Pentagram haft på senare tid så kan jag tänka mig att det finns några som åker till festivalen enbart för att se något av dessa band.

Min önskan inför förra årets festival var att de skulle boka Griftegård, vilket ledningen inte lyckades med. Därför är jag lite extra glad över att bandet dyker upp i år. Annars är det idel kanonbokningar som vi bjuds på i år och några favoriter är utöver de redan nämnda Blaze, Girlschool, Portrait, Antichrist, OZ, Lord Vicar och Witchgrave.

Ni som inte varit på festivalen tidigare kan läsa vad jag tyckte om förra årets festival här. Om ni inte orkar läsa, så finns det lite bilder här.

Nu är det dags att börja peppa och lyssna in mig på de artister som jag inte hört samt införskaffa mig en ny campingstol med parasoll och kopphållare.

Funderar lite kring denna enorma framgång som Graveyard nått. Beror det på de senaste fyra årens massiva turnérande, eller på att Jocke sålde sin själ för ett ciggpaket? Nåväl, andra genomlyssningen av nya Hisingen Blues pågår för fullt och de inledande oroligheterna har dämpats. Egentligen hade jag inte tänkt att lyssna på skivan förrän jag hade det fysiska exemplaret i min ägo, men vi lever trots allt i en modern tid med Spotify till hands.

Dessutom är vinylen på väg och cd-skivan ingår i biljettpriset till kvällens konsert på Nefertiti. Jag säger det redan nu att ni kan förvänta er åsikter om både konsert och album. Så Doomfrämjandet, håll utkik!

Oh Lucifer! Come take my hand!