Helgen vecka 48 har precis börjat vilket är otroligt skönt. Det har varit tyst här ett tag och anledningen till det har varit att jag planerat årets upplaga av fjolårets adventskalender. Om ni har missat den så finns samtliga delar av artikelserien lättillgängliga i artikelarkivet, eller via den Spotifylista som jag skapade. Fjolårets serie var konstruerad som så att jag skrev om 24 bra låtar från året som gått. I år tänker jag kombinera adventskalendern med min årsbästalista för att faktiskt dela med mig av mina skivfavoriter under slutet av 2013 istället för lagom till påsk 2014 som förra året.

Så därför tänkte jag ägna den här fredagen till en tillbakablick på en låt från 2012, nämligen den låt som jag inte kunnat släppa radera från min mobiltelefon under 2013.

Att den kommer från fjolårets bästa skiva är inte direkt en slump. Pallbearer släppte en otroligt bra skiva som försatte mig i trans nästan varje gång jag lyssnade på den. Jag kunde inte undgå från att lyssna igenom skivan från början till slut när jag väl satte mig i fåtöljen framför stereon. Jag öppnade ögonen endast för att byta sida på vinylen.

Jag vet att det låter så otroligt pretentiöst när jag säger det, men Sorrow and Extinction (2012, Profound Lore Records) var ett sätt för mig att lämna vardagen för en stund och fundera kring min framtid.

Jag vill inte avslöja om det finns en skiva från i år som satt lika djupa spår som den här, men jag lovar att det finns några riktiga godbitar för er i årets adventskalender. Så jag hoppas att ni tycker att det skall bli en spännande december med dagliga uppdateringar och musikaliska upptäckter!