Recension: Myrkur – M

När jag såg omslaget till M (Relapse Records, 2015) av Myrkur i Rdio hade jag ingen aning om vad jag skulle lyssna på. Visst anade jag att det skulle vara någon form av black metal eller mörkare doom metal. Men jag hade ingen aning om vad det var för band, eller vem som stod bakom namnet. Men jag insåg så fort jag såg låttitlarna att det var ett danskt band.

Danskt soloprojekt

Myrkur är ett ”soloprojekt” av danskan Amalie Bruun där hon får hjälp av välkända black metal-musiker som bl a Garm (mannen bakom Arcturus och Ulver) och Teloch (Mayhem). Tydligen ska det också finnas en EP men den har jag inte hört. M består av en blandning av folkmusik, trolska melodier och black metal. Det som står i fokus är mörkret, stillheten och mord.

Ulver och den andra vågen av black metal

I fokus ligger dock folkmusiken och dess mörker och ödslighet. Och den som tänker på Ulver och deras Bergtatt när den tänker på folkmusik kombinerad med black metal tänker rätt. När jag lyssnat på M så har jag ofta återkommit till Bergtatt. Detta handlar dock inte om någon som helst kopia, utan ett eget verk utifrån Ulver som inspiration. Men visst finns där låtstrukturella likheter men inte enbart från Ulver utan hela den andra vågen av black metal.

Amalie Bruun och rösten

Initialt älskade jag M. Det kändes perfekt med den här dystrare blandningen av folkmusik och black metal. Där sången trollbinder och får en att tappa fattningen. Amalies röst är ändå ganska typisk och ganska enahanda. Trots detta är det min behållning på skivan. Det passar in helt enkelt. Kanske hade jag gärna velat ha lite mer trycka i rösten och speciellt på den råa sången. Om det beror på att sången spelades in i ett mausoleum och man inte kunde skrika för mycket utan att skapa eko. Stämningen för sånginspelningen fick man av tavlorna på mausoleets väggar som var fyllda med bilder på döda människor på väggarna. Trve!

Men ju mer jag lyssnar så kan jag inte komma bort ifrån det faktum att Bergtatt är en mycket bättre skiva inom den här typen av mörkermusik. Samtidigt faller jag ordentligt för låtar som Mordet (förmodligen skivans allra bästa låt), Völvens spådom och Skögen skulle dö. Och så har jag redan lagt till Byssan Lull på min spellista med lugna låtar. Men jag skulle ändå vilja ha lite mer ös. Nu är det ändå snyggt, atmosfäriskt och gött att lyssna på. Men det fäster inte tillräckligt bra. Det gör att jag hellre lyssnar på Bergtatt.

← Föregående inlägg

Nästa inlägg →

2 kommentarer

  1. Den är lite småmysig. Lyssnade en del på den förra veckan.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Visa min senaste bloggpost

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.